Anders sitter hemma hos min pappa och har det gött. Jag har en bil till övers fylld med bensin. Jag kan bara sätta mig i den och vara i deras gemenskap om fyra timmar. Tyvärr har jag jobb inplanerat, och en möjlig start på mitt fjortonde år som handbollsspelare.
Jag vet hur handbollen påverkade mitt humör förra säsongen. Med detta i vetskap har jag inte en aning om hur jag ens kan tänka mig att sätta foten inne på gymmet på måndag. Det måste vara gemenskapen. Jag vill minnas att jag har velat sluta spela ända sen jag flyttade till Göteborg. Har alltid tänkt att jag ska spela säsongen ut, sen slutar jag. Fyra år. Vad fn är det som jag brinner så starkt för?! Jag vill inte komma hem efter träning och gråta i fyrtio minuter till James Blunts urusla skiva. En inställningsändring, och engagemangsändring måste komma till skott om jag ska klara en säsong till. Det är ju kul!
