Lena’s Weblog

För ett år sen opererades jag, vid den här tiden exakt. Efter sju timmar var det klart och mitt ansikte hade fått en finjustering som jag är mycket nöjd med, såhär efter ett år. Dagarna efter operationen var jag inte så nöjd med min tillvaro och dagar blev till veckor utan fast föda, en köttfärspaj, lite tuggmotstånd var att dö för. Firade födelsedag, student och midsommar utan en enda tugga, inte ens en enda droppe sprit slank ner. Jag tackar Sandra för den lille snutten champagne jag  lånade på champagnefrukosten den 29 maj. Tvivlar dock starkt på att det kom  med någon sprit där… Såhär i efterhand önskar jag mer än något annat att jag kunde få uppleva studenten i ett friskt tillstånd. Jag kommer ihåg exakt vad jag ‘åt’ den dagen, det var första dagen utan penicillin. Så jag drack fil, RedBull, Gainomax, Nyponsoppa och en milkshake. Alla andra åt jordgubbar, drack champagne, åt av den buffé som var uppdukat i vårt kök. Vilken underbar dag ändå!

Minns också att min bror ringde kvällen innan operationen och spelade Jag ger dig min morgon av Fred Åkerström för mig. När jag stod där i den tomma sjukhuskorridoren, fortfarande kapabel till att tugga och svälja min mat, hade jag gråten i halsen och bara några få timmars orolig sömn framför mig. Det var ett år och en dag sedan. Jag minns det som om det var igår, det kommer nog aldrig försvinna.

Under detta året har jag tappat bort mig själv flera gånger, hittat mig vid några få tillfällen och nu kan jag ärligt säga att jag inte hittar samma Lena som för ett år sen. Jag har mognat, växt till mig och funnit nya vägar. Dock saknar jag den gamla, men jag älskar den nya. Livets gång, right?

Det blev ett långt inlägg, men dagen till ära är det beviljat.