Lena’s Weblog

Jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag inte hörde av mig igår på din födelsedag, grattis! Det känns dumt så här i efterhand, men du har ju fyllt så många gånger nu så mitt samtal kan ju knappast spela någon större roll. Kontentan av detta är att jag faktiskt inte glömde bort att du fyllde år, nej då, utan jag hade helt enkelt inte tid. Du vet hur upptagen en karriärskvinna är, framför allt en som är i botten av näringskedjan. Det är lite så det känns att vara utgången student, jag har inte längre någon att ta näring av utan det är bara folk som tar av mig. Min moraliska gräns fungerar någorlunda som den ska, bättre än andras i vilket fall…

Jag vet inte hur länge jag har suttit uppe inatt och pratat med en polare på msn om tiden efter studenten. Kommrt ihåg att jag i en tidigare konversation sa att man inser hur många val man måste göra och hur mycket det är. Hon ville vända på det; man inser hur få val som finns kvar och hur lite man kan göra. Båda två är nog lika rätt, beroende på vilket humör man är på.

Jag ska inte bli långrandig, ska jobba i morgon bitti.