Lena’s Weblog


Oskrivna blad.
juli 16, 2008, 8:58 e m
Sparat under: Jag

Jag har helt klart tappat läsare, men det är en fantastiskt tapper skara som tittar in lite då och då. Detta triggar mig till att sätta mig ner och samla mina tankar för att få ut dem i klarspråk.

Jag vill ha ordning och reda på saker och ting, det är min personlighet. Därför är jag noggrann med att skriva ner viktiga saker i en almanacka. Jag har börjat på en ny i dagarna. En vars blad är tomma, inget mer än datumen finns där. När jag kollar i den förra ser jag veckor som är helt nedklottrade, symboler som ska indikera på vissa saker, hela boken symboliserar ett sista år på en naturvetenskaplig linje… Det är helt klart, för så många olika färger för så många olika uppgifter, ska göra, måste göra, skulle vara gjort nu… Det är helt klart nu. Har en vag känsla att den här almanackan inte kommer komma i närheten av den trasig image som den förra hade. Jag kommer väl inte planera något? Jag som i flera inlägg här har skrivit om min längtan till spontanitet… Nej, än så länge är den relativt tom, men allting är ju relativt… En viss struktur på tillvaron kräver jag, men så långt ifrån det gångna året som möjligt!

Ett för långt inlägg är inte roligt att läsa, så länge man inte kallas pappa… ;)



Grattis syster!
juli 2, 2008, 11:54 e m
Sparat under: Bara pladder.

Jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag inte hörde av mig igår på din födelsedag, grattis! Det känns dumt så här i efterhand, men du har ju fyllt så många gånger nu så mitt samtal kan ju knappast spela någon större roll. Kontentan av detta är att jag faktiskt inte glömde bort att du fyllde år, nej då, utan jag hade helt enkelt inte tid. Du vet hur upptagen en karriärskvinna är, framför allt en som är i botten av näringskedjan. Det är lite så det känns att vara utgången student, jag har inte längre någon att ta näring av utan det är bara folk som tar av mig. Min moraliska gräns fungerar någorlunda som den ska, bättre än andras i vilket fall…

Jag vet inte hur länge jag har suttit uppe inatt och pratat med en polare på msn om tiden efter studenten. Kommrt ihåg att jag i en tidigare konversation sa att man inser hur många val man måste göra och hur mycket det är. Hon ville vända på det; man inser hur få val som finns kvar och hur lite man kan göra. Båda två är nog lika rätt, beroende på vilket humör man är på.

Jag ska inte bli långrandig, ska jobba i morgon bitti.