Lena’s Weblog

Jadå! Efter det väldigt depressiva inlägget tog jag tag i mig själv och skapade mig en ljus framtid. Jag har börjat äta vanlig mat igen, efter sex veckor med bara soppa såg jag fram emot min första tugga. Det blev en chock och jag trodde återigen inte att det skulle bli så jobbigt som det blev. Hela den senaste veckan har jag successivt och framgångsrikt börjad tugga mer och bättre.

Jag hade sökt några få jobb under tiden jag inte kunde prata, men hade som deadline att jag skulle ta tag i det i samband med att jag blev av med skenan i munnen och började äta. Då kunde jag även prata, vilken egentligen var den första anledningen till varför jag inte direkt la i femmans växel i mitt jobbsökande. En timme efter att jag tagit ut skenan, då jag fortfarande sitter på sjukhuset, ringer telefonen. Är jag sugen på att komma och provjobba som frukostvärdinna i morgon klockan sju? Klart! Där hade jag fixat ett jobb. Det är vad jag sysslar med om dagarna nu för tiden, ett stressigt jobb, men ack så skoj!

Om dagarna på hotellet där jag jobbar, Quality Hotel, tar jag hand om frukostbuffén. Det ligger i mitt ansvar att se till så att den alltid är välfylld och ser inbjudande ut. Samtidigt ska jag hålla koll på att gästerna finner vad de vill ha, ta han om disken de lämnar på borden, diska den, fixa nya fat att ha på buffén…Steka bacon, koka ägg, koka kaffe…DEt är mycket och emellanåt riktigt stressigt. När portarna till restaurangen slår igen 10.30, dansas det på det fettbelagda golvet i köket och mimas till en välkänd låt på radion. Jag har ett underbart gäng kollegor som är unga och alerta, trevligt förstajobb så här efter studenten. På den negativa sidan lägger jag till att det tyvärr är inom hotell och restaurang, där lönen och arbetstiderna inte alltid är de mest glamourösa.

Ett jobb är det ju alltid!

Skrapar ihop pengar till en liten reskassa och till en flyttkassa. Mina mål är att resa och upptäcka världen, samtidigt som jag ska hitta en ny egen lya.