Lena’s Weblog

I skrivande stund vet jag inte om detta inlägg kommer skapa konflikter, men då vill jag tillägga att det här är ur mitt perspektiv och känner du dig träffad kanske det är just dig jag tänker på när jag skriver…

Vänner är ingenting man får för att man ber om dem, eller pekar på dem i en affär. Vänner är inte heller några vars känslor man leker med, bara för att se hur de skulle reagera om det var på riktigt. Man ska kunna argumentera tillsammans, man ska kunna ha olika åsikter. Jag ser det som en självklarhet att två vänner ska kunna vara arga på varandra och visa det, men från första början kanske vänner ska känna varandra så bra att det aldrig går så långt att de blir arga på varandra. De förstår varandra redan innan ilskan bryter ut. När jag väl skriver om ilska och vänner i samma mening, kan jag relatera till flera ögonblick. Visst har jag varit arg på vissa av mina vänner, jag har låtit dem veta om att jag varit irriterad och allt som oftast har de vetat varför. Sen kommer dessa ögonblick då jag dolt min ilska och lagt på ett leende, för ibland måste man ändå se det på det stora hela. Det är ju trots allt mina vänner och de känner mig…

Ett stort gräl två vänner emellan. Det kan få en relation att bli så mycket mer än vad den var innan, men det kan också bryta allt de hade tillsammans för att det skulle kallas relation. Det är viktigt att ta tag i det innan det är för sent, innan båda parterna ser motparten som en stor egocentrisk bitch.