Sparat under: Jag
Jag sitter nu i en tätort på en slätt och hör svaga toner av Lars Winnerbäck. Det är precis så här jag föreställer mig Linköping; en tätort på en slätt varvat med Winnerbäck. Sitter hemma hos Challe och studerar henne när hon sminkar sig inför det kommande besöket. Trevligt! Vi ska äta Ben&Jerry’s och kolla på Sällskapsresan senare, när besöket har dykt upp…
Jag kommer hem till Götet på söndag, det har jag lovat. Talet, som ni kan läsa som inlägget innan detta, gick underbart bra. Fick jättebra kritik, helt oanmäld!
Färgade håret på Challe idag, det gick alldeles utmärkt. Ser helt naturligt ut! :O
Sparat under: Skola
Vi ska tala inför klassen i engelska C. Här är det tal jag knåpade ihop, döm och beröm tills torsdag!
When we first got this assignment I thought of it as a very fun thing to do. As the days passed and this day was coming up, I got more and more stressed about it. One question remained, shining bright in my mind; What am I going to talk about? When I am given, as we in Sweden say fria händer ”free hands”, I think I over do the fact that I have to come up with something splendid. I kept thinking of one theme, the future. I am, as most in this class are, graduating this summer. What am I going to do after these twelve years in school? It has become some sort of habit to get up in the morning and go to school.
Right after the graduation ceremony I’m going to celebrate. Celebrate that I, Lena Håkansson, actually managed to graduate. It has been a bumpy road from time to time, but all along has it actually been an enjoyable trip. After the great stir about being graduated I’m going to find an apartment, hopefully in Gothenburg but if not, in my dear hometown Linköping. I’m going to work, I don’t know where yet, but somewhere…
I have six months of working and live the life like a student before I go on military duty. I have always enjoyed challenges, this is a big one. I got the idea when I overheard a guy say that a girl don’t fit in on a military duty. I don’t know why I wan’t to prove him wrong, but suddenly this has become so exciting that I’m longing for these ten intensive months of hard training in bad conditions. It’s just one of those things I like to do. I like to prove people wrong.
I believe that most students are confused about the future. It’s like a big door has opened to a great new mall. Which store am I going to visit first? In what order? Will I have time to visit them all? Questions without any real answers, we have to find out by ourselves, life has no key…
I remember the very first day in school and I believe that I will remember the very last as well.
Idag var första dagen på Universeum, lyckad men lång. Det är svinkul, men jag kan redan känna av hur min kreativitet kommer få sig många törnar. Det gäller att vara kreativ och uppfinningsrik i guidningarna, man måste fånga publikens intresse. Jag vill ge mig själv en stor applåd för att jag faktiskt lyckades med detta idag, redan på första guidningen. Jag fick knappt någon dålig kritik av min handledare och allt känns underbart! Återigen, det är svinskoj! Dock kan min iver resultera i ett stort, tungt lass att dra på då mina kollegor gärna är trötta… Min entusiasm går ej hindra, det har den aldrig gjort, är det skoj vill jag visa det. Från 8.00 till utsatta 16.00, ye right. Övertid, synd att jag inte får betalt…
Någon har sett mig ute på planen. Jag har tidigare skyltat med att jag lägger ner min verksamhet men jag vet i katten. Nu när någon hissat flagg för intresse kan jag ju inte lägga av, eller? Det vore skoj att se var gränsen faktiskt går, jag trodde att den gick här vid junior/senior, men tydligen går den längre. Jag får se. Känslor som tro, hopp och kärlek känns av inom mig. En känsla av att inte behöva överge en livsstil, som det faktiskt blivit. Någon gillar det jag gör! 
