Lena’s Weblog

Förr i tiden när det ringde på morgonen kravlade jag mig upp från min varma sköna säng för att svara. Ofta har det varit ytterligare ett ”pissamtal” från någon försäljare som inte har något vett i skallen när han söker ”mamma eller pappa” klockan nio på en fredagmorgon. Jag har slutat bry mig om telefonen när den väcker mig, jag lägger kudden över huvudet, så där som de gör på film- det fungerar, och väntar på att det ska sluta ringa. Om telefonen är enträgen förstår jag att det är mamma och om jag bara väntar liiite till lägger hon på och ringer till min mobil som ligger på sängbordet istället. Då behöver jag inte anstränga mig genom att gå upp från sängen.

Med detta skrivet vill jag nu anklaga alla som ringt hit denna morgon för att ha förstört min sista sportlovsmorgon. Jag väcks succesivt ur min dvala varje gång telefonen ringer. Droppen på morgonen, runt sju- tiden, är när mamma absolut ska starta någon sorts dialog, tre ord räcker ”Jag går nu.”, men så verkar fallet sällan vara. Ring mig senare, helst mobilen, annars går jag inte upp.

 Jag skulle åkt till Linköping idag, det är i och för sig inte försent än, men jag blev lockad av den utlovade bowlingen ikväll. Ledsen kompisar runt Roxen, ni har lov nu så det blir till att ni pallrar er hit istället. Välkomna!

Alla hjärtans dag firades med middag. Jag och två kompisar drog på stort och lagade kyckling med potatis. Det låter lite halvdant, men det blev ljuvligt gott! Som efterrätt hade jag bakat kladdkaka som jag garnerat med florsocker och två hjärtan dagen till ära.