Sparat under: Jag
Det här kommer bli ett inlägg som speglar den inre scen som vi tonåringar står på, enligt E.H. Eriksson.
Jag har inte gjort mycket sedan sist du läste, om du nu läst min blogg innan. Kan avslöja att jag beger mig norrut på söndag, har man nu läst min blogg innan sitter man inne med vetenskapen att jag vill norrut. Läs Charlotte Kalla- inlägget om det verkar intressant. Jag låter väldigt nedstämd känner jag, men det är för pressen jag känner för morgondagen. En presentation/inlämning, ett prov och historialäxa som jag faktiskt räknar som ett prov, så två prov sammalagt. Ja, jag har pluggat, men om det räcker vet jag inte. Det återstår att se.
Så här års känner jag mig blek, väldigt blek. Jag kan kolla i bakspegeln och rygga tillbaka på grund av den blekhet som speglas tillbaka. I och med detta har jag äran att presentera allas vår vän: Brun utan sol. En underbar uppfinning när den används rätt, en katastrof när den missbrukas på ett eller annat vis. Eller vad säger du Challe? Jag har erfarenhet av missbruk, inte på så sätt att jag varit beroende av det, nej jag har använt produkten i bara ansiktet. Jag har liksom inte smetat ut smörjan för att förhindra att det blir en kant. Nog om det.
På söndag, som skrivet, beger jag mig norrut. Det ska frossas i snö och soliga dagar där jag kan glänsa, bokstavligen eftersom jag är så blek. Snowboard är mycket aktuellt, och pappa om du läser det här så vill jag att du skickar mig massa pengar så jag kan köpa den jättefina snowboarden jag har sett… 
