Anders sitter hemma hos min pappa och har det gött. Jag har en bil till övers fylld med bensin. Jag kan bara sätta mig i den och vara i deras gemenskap om fyra timmar. Tyvärr har jag jobb inplanerat, och en möjlig start på mitt fjortonde år som handbollsspelare.
Jag vet hur handbollen påverkade mitt humör förra säsongen. Med detta i vetskap har jag inte en aning om hur jag ens kan tänka mig att sätta foten inne på gymmet på måndag. Det måste vara gemenskapen. Jag vill minnas att jag har velat sluta spela ända sen jag flyttade till Göteborg. Har alltid tänkt att jag ska spela säsongen ut, sen slutar jag. Fyra år. Vad fn är det som jag brinner så starkt för?! Jag vill inte komma hem efter träning och gråta i fyrtio minuter till James Blunts urusla skiva. En inställningsändring, och engagemangsändring måste komma till skott om jag ska klara en säsong till. Det är ju kul!
Sparat under: Uncategorized
Årets första dopp är avklarat!
Rabarberpaj, vaniljsås och jordgubbar.
Frukosttider med finbesök från Linkan.
Sparat under: Bara pladder.
-
- Bonne
-
- Sko
-
- Studentmat
-
- Jordgubbar
-
- Kokosdopp
-
- Marshmallows
Nu har jag varit på mitt första studenfirande för året, kommer bli några fler. Önskar att jag fick uppleva min student igen, men jag är glad att ha den överstökad också. Det är mycket som ska hinnas med innan, under och efter studenten. Man tänker mer på vad som sker härnäst än att njuta av vad som faktiskt händer. Så är det kanske inte bara under just studenttiden, det är väl ganska typiskt för den vanlige Svensson att fokusera på vad som ska hända.
Det är trevligt att åka runt till olika studentmottagningar och käka buffé och snacka med släktingar man aldrig sett förr. Skratta åt den något berusade studenten i fråga.
Idag har jag dock inte varit på någon student, jag har gjort min debut på systembolaget istället. No big deal. När jag kom hem fixade jag de smarriga jordgubbarna och marshmallowsarna! Delikat. 
Sparat under: Uncategorized
Dags att korka upp champagnen!
Uppkorkat!
Sparat under: Bara pladder.
Vädret trotsade diagnosen om regn och rusk, blomstrade ut i strålande sol och klarblå himmel istället. Välkommet! Vaknade upp i Mollösund efter en god natts sömn och en längtan ut på havet. Jag och Anders åkte ut en sväng och jagade fisk. Makrill kom och makrill gick, men vi var envisa! Tillslut nappade fyra små filéer, tyvärr var jag lite klantig och lät två smita, men de andra två låg så fint och sprattlade i båten…
Jag har aldrig behövt ta itu med avkrokandet själv, har alltid haft en bror som hjälpt mig de få gånger som jag fått fisk. Nu stod jag där, öga mot öga med TVÅ sprattlande fiskar. Jag försökte åstadkomma en gripklo med min högerhand, men fegade ur gång på gång. Jag drar mig för att ta i en sprattlande fisk, till och med en död. Anders fick offra sig och krokade av dem, men jag höll i dem när de var döda! Ett framsteg, nu är nästa att lära mig kroka av själv.
Makrill
När vi kom till fastlandet satte jag mig i den soldränkta trappan med glass, njöt av Lars Winnerbäcks stämma som strömmade ur högtalarna i huset. Mamma målade om på toaletten så en doft av målafärg letade sig ut till mig. Sommar 23 maj.
Sparat under: Uncategorized
25 maj för tretton år sedan...
På måndag, 25 maj, går jag ut ur tonårskrisen och styr kosen mor fyrtioårskrisen istället. Jag fyller 20!!! Det blir skôj, tårta ska det bli, även om jag personligen inte är så jätteförtjust i det. Vilken tur för min omgivning att jag inte är ego nog att låta dom gå utan tårta. Det ska firas med buller och bång, även om det är en måndag, får ta det lite pö om pö i veckan, jag fyller gladeligen år en hel vecka.
I morgon ska jag jobba 7-14, sen sticker jag till Mollösund för att kanske ta årets första dopp och sola. Hoppas på bra väder, vore udda annars. När hoppas man på dåligt väder? Då man är sjuk kanske.
På måndag smäller det, regla upp dörrarna på systemet för då är jag tjugo!
Sparat under: Jag
För ett år sen opererades jag, vid den här tiden exakt. Efter sju timmar var det klart och mitt ansikte hade fått en finjustering som jag är mycket nöjd med, såhär efter ett år. Dagarna efter operationen var jag inte så nöjd med min tillvaro och dagar blev till veckor utan fast föda, en köttfärspaj, lite tuggmotstånd var att dö för. Firade födelsedag, student och midsommar utan en enda tugga, inte ens en enda droppe sprit slank ner. Jag tackar Sandra för den lille snutten champagne jag lånade på champagnefrukosten den 29 maj. Tvivlar dock starkt på att det kom med någon sprit där… Såhär i efterhand önskar jag mer än något annat att jag kunde få uppleva studenten i ett friskt tillstånd. Jag kommer ihåg exakt vad jag ‘åt’ den dagen, det var första dagen utan penicillin. Så jag drack fil, RedBull, Gainomax, Nyponsoppa och en milkshake. Alla andra åt jordgubbar, drack champagne, åt av den buffé som var uppdukat i vårt kök. Vilken underbar dag ändå!
Minns också att min bror ringde kvällen innan operationen och spelade Jag ger dig min morgon av Fred Åkerström för mig. När jag stod där i den tomma sjukhuskorridoren, fortfarande kapabel till att tugga och svälja min mat, hade jag gråten i halsen och bara några få timmars orolig sömn framför mig. Det var ett år och en dag sedan. Jag minns det som om det var igår, det kommer nog aldrig försvinna.
Under detta året har jag tappat bort mig själv flera gånger, hittat mig vid några få tillfällen och nu kan jag ärligt säga att jag inte hittar samma Lena som för ett år sen. Jag har mognat, växt till mig och funnit nya vägar. Dock saknar jag den gamla, men jag älskar den nya. Livets gång, right?
Det blev ett långt inlägg, men dagen till ära är det beviljat.
Jag biter ihop 12 maj 2009.
Sparat under: Bara pladder.
Återigen har jag inte skrivit på veckor, det blir lätt så när jag inte riktigt får till formuleringar uppe i skallen. Nu tänkte jag på stackars Sandra som är sjuk och ideligen kollar min blogg i hopp om en uppdatering. Jag känner mig skyldig till att hon blivit sjuk, jag kunde inte hålla mig borta när jag var sjuk, så nu fick hon skiten för det. Jag börjar friskna till i vilket fall, efter tre veckor är det rena himmelriket att kunna sova något sånär hela natten.
Det har inte blvit mycket jobb nu den senaste veckan då jag inte mått något vidare. Känns inte helt ok att gå till jobbet och hosta och snörvla. I morgon ska jag springa vårruset med en drös kollegor i alla fall, får se om det blir spring eller gång. Tror mest på gången nu såhär när träningen har fått sig en törn.
Jag och en häst i Öjebro.
Sparat under: Jag
Det var längesen jag satte mig ner och författade, kanske till allas förtret? Eller innebar det lycka? Mig berör det inte så mycket, jag skriver inte för att lätta på mitt hjärta. Jag skriver inte för att detaljerat förklara hur min dag var. Anledningen till att jag skriver är, i första hand, att informera farsan om vad som sker här i krokarna. Visserligen pratar vi över telefon, men då kanske jag inte får med alla små detaljer eller liknande. För att informera är ledorden i alla fall.
Vad har hänt då? Jo, för att svärta ner Burger King lite, så har jag inte fått svar från min intervju jag gick på för en månad sen. Vad gör det när jag har fått ett bättre jobb nu? Trevligare arbetsmiljö och säkert trevligare lön också. Sådäså. De senaste veckorna har jag jobbat en hel del på dagiset. Det är skoj där, speciellt nu när våren kommer och marken är torr så man slipper dra på galonisar på alla småttingar, inklusive mig själv. Deras små sandiga händer har en förmåga att kladda ner även mig.
Som läget är nu är jag väldigt tung i huvudet och anser mig vara sjuk. På riktigt. Jag och mamma har hängt hemma hela dagen, knappt förmögna till att prata med varandra. Trevligt! På torsdag och fredag ska jag jobba på mitt andra jobb, sen på lördag till måndag sticker jag till Mollösund för att fiska öring.
